molndans

en bra läkare,
saklig,
lyssnade på det jag sa (trots min tydliga ångest!),
hon tog mig på allvar utan krusiduller,
tack.

jag är sjukskriven,
igen.
men jag tänker inte se på det så,
det får jag inte,
fast det gör ont,
jag är rädd,
jag är besviken,
men det är okej.

jag är inte sjukdomen,
jag är Linda (nu ska jag bara hitta och ta vara på henne. På riktigt!)

Förra gången var jag så mörk,
full med dödslängtan,
det är jag inte nu,
inte alls,
jag gick bara sönder på vägen (mot perfektionism?),
vilken miss,
vilken käftsmäll,
men ack så nödvändig.

det är okej att falla,
först då kan man resa sig igen,
på riktigt.

nu väntar sjukgymnastik,
samtalsterapi,
ätstörningsklinik (ja, jag är sjuk så oxå!),
batteriladdning
och därimellan massa massa vila!

med kärlek
// Linda

ja,
nu blev det så.

jag sprang rätt in i den.
igen.
hårt.

kroppen är slutkörd.
huvudet surrar.
jag är trött.
vansinnigt trött.

men det är dax att ta tag i det.
allt.
en gång för alla.
det är jag värd.

läkaren på måndag.
tänk på mig

//L