Linda om att göra en livsinvestering!

Idag tog jag stora beslut,
djupa,
starka,
svåra,
läskiga,
skrämmande beslut,
men det känns helt rätt.

Jag gjorde helt enkelt en livsinvestering.

Jag fick plats på kliniken,
jag bestämde mig för att ta den,
fullt ut.

Dagvård,
20 veckor,
måndag till fredag,
8.00-16.00,
börjar någon gång  i oktober.

Hårt jävla jobb,
skitsvårt,
läskigt,
skrämmande,
ångestfullt.

Jag ska vändas in och ut,
ut och in,
dag ut och dag in i 20 veckor.

Bara tanken på det får mig att gråta,
men inte bara av ångest,
utan av lättnad,
djup och innerlig lättnad.

Nu har jag fått min chans,
som jag har kämpat för den,
länge,
nu ska jag bara ta vara på den,
på riktigt.

Jag kommer alltså bli borta länge från den andra verkligheten (jobbverkligheten),
långtidssjukskriven,
igen.

Gör det ont?
Otroligt jävla tokont,
långt in i hjärteroten,
men det gör mig oxå ännu mer peppad,
jag måste göra det här,
för mig,
nu,
några andra alternativ är inte aktuella.

Jag nästan kröp ut från det där huset idag,
jag kan inte minnas när jag kände mig så trött sist,
som om allt bara släppte,
som om allt bara slog mig i huvudet,
pang.

Jag ska vila,
omge mig med nära och kära,
gå långa promenader,
bada i havet,
gråta,
prata,
vila,
för i oktober börjar den riktiga kampen.

Jag har investerat i livet,
har du?

med kärlek
// Linda

Harmoni.

Jag skuttade in i pärlan tidigt,
knappade in Borås i GPSen,
höjde volymen på stereon och log hela vägen.

3 år,
långa år kan tyckas,
saknaden har bott långt inne i hjärtat,
men åren försvann på ett vips,
kram kram kram,
finaste vännen.

Sen följde nio timmars total harmoni,
skratten avlöste varandra konstant,
blandat med massa bebisgos,
prat prat prat,
te och kakor,
ännu mera skratt.

drog långsamt benen mot pärlan igen,
önskar jag hade kunnat stanna där alltid,
fast med John oxå då så klart,
i ett hus bredvid deras,
det hade varit total harmoni alltid.

jag körde därifrån med direkt saknad,
men total glädje,
inside and out.

Det är så det ska vara,
äkta vänskap,
alltid.

Återigen kommer jag höja ribban,
för jag vet hur det ska vara,
harmoni.

Tack Linda,
du är en pärla,
alltid nära hjärtat.

Grattis till din finfin familj,
ni skiner lycka,
genuin lycka!

Jag vet att vi ses snart,
det känner jag i hela kroppen,
men om det skulle dröja så spelar det ingen roll,
du är med mig ändå,
alltid.

jag är trött idag,
det blir en dag i vilans tecken,
regnet öser ner,
fridfullt,
alltså blir det kattgos och bokläsning all day long,
men först en del mys med min mamma.

All kärlek
// Linda

att bli utesluten gör ont.

en i barndomsgänget ska gifta sig,
alla är bjudna utom jag,
det gör ont,
jävligt ont faktiskt.

givetvis börjar tankarna härja,
monstret längst in gör sig ännu lite starkare,
ångesten skrattar mig hånfullt i ansiktet,
men något händer där inne,
egentligen säger det hela mer om de än om mig,
eller man kan ju se det hur man vill,
jag bara vet att det gör ont,
jävligt ont.

dax att skriva om adressboken igen.

och ja, idag är jag lite bitter och det är helt okej!
// Linda



RSS 2.0