molndans

Idag tog jag stora beslut,
djupa,
starka,
svåra,
läskiga,
skrämmande beslut,
men det känns helt rätt.

Jag gjorde helt enkelt en livsinvestering.

Jag fick plats på kliniken,
jag bestämde mig för att ta den,
fullt ut.

Dagvård,
20 veckor,
måndag till fredag,
8.00-16.00,
börjar någon gång  i oktober.

Hårt jävla jobb,
skitsvårt,
läskigt,
skrämmande,
ångestfullt.

Jag ska vändas in och ut,
ut och in,
dag ut och dag in i 20 veckor.

Bara tanken på det får mig att gråta,
men inte bara av ångest,
utan av lättnad,
djup och innerlig lättnad.

Nu har jag fått min chans,
som jag har kämpat för den,
länge,
nu ska jag bara ta vara på den,
på riktigt.

Jag kommer alltså bli borta länge från den andra verkligheten (jobbverkligheten),
långtidssjukskriven,
igen.

Gör det ont?
Otroligt jävla tokont,
långt in i hjärteroten,
men det gör mig oxå ännu mer peppad,
jag måste göra det här,
för mig,
nu,
några andra alternativ är inte aktuella.

Jag nästan kröp ut från det där huset idag,
jag kan inte minnas när jag kände mig så trött sist,
som om allt bara släppte,
som om allt bara slog mig i huvudet,
pang.

Jag ska vila,
omge mig med nära och kära,
gå långa promenader,
bada i havet,
gråta,
prata,
vila,
för i oktober börjar den riktiga kampen.

Jag har investerat i livet,
har du?

med kärlek
// Linda