molndans

Min hjärna kommer tacka mig den dag jag trillar av pinnen,
på riktigt tacka mig,
för då kommer nog vara första gången nånsin som den får vila,
vila som i att inte tänka alls,
bara ligga och göra ingenting.
(du där uppe: får nu inga dumma idéer för jag kommer isåfall fortsätta vara en pain även efter jag lämnat in!)

Tänk er själva att gå igenom ett helt liv utan att vila,
det orkar man ju bara inte,
men min hjärna har inget val!
för jag tänker,
tänker,
tänker,
vrider och vänder,
plockar bort,
lägger tillbaka,
lägger till,
analyserar,
tänker,
tänker,
sen analyserar jag det jag har analyserat för att se om jag kan hitta en annan vinkel på den första analysen,
plus att jag analyserar de saker som jag först inte analyserar för att jag tänker att det är konstigt om jag inte analyserar de.

Förstår ni att min hjärna antagligen önskar semester mer än gärna (det är nu jag förstår att kärleken verkligen har tagit sig in i min hjärna med sina bedrövliga ordvitsar! Hua! Återigen, man ska aldrig säga aldrig!)

jag förstår den,
på riktigt,
för jag är så trött på mitt tänkande att ord inte räcker till,
kräktrött,
toktrött,
skit-trött.

Samtidigt så vet jag att perioden just nu är extrem på alla sätt,
det finns inget "vanligt svenssonliv" över den alls,
(inte för att jag vet om det överhvudtaget finns något som "ett vanligt svenssonliv men ändå.)
allt är ju bara sådär Linda-tokigt,
it makes no sense,
just nu.

Jag känner mig lite överkokt,
ni vet sådär mosig som potatisen blir om man kokar den för länge,
ny information kan just nu inte ta sig in lika smidigt som innan,
jag får lixom lura in den förbi hjärnan som troligtvis också sjukskrivit sig,
lite drygt men kul samtidigt för det händer så mycket saker hela tiden,
det bara haglar ner grejer som jag klurat på länge,
mycket länge,
ruggigt länge,
och jag blir bara sådär härligt varm i kroppen.

Fy fan vad jag är bra,
på riktigt.

Kärleken är också fantastiskt bra,
bäst faktiskt,
så mycket skit han får ta dag ut och dag in,
mina frågor och tankar kring allt hela tiden,
mina ytterst märkliga gråtsessioner,
samt min dryga överanalyseringsförmåga,
han är en klippa,
så det så.

(hans hjärna kommer nog också tacka mig enormt den dagen jag trillar av pinnen,
herrejösses vad jag nog inte är populär i hjärnvärlden. but i so don´t care!)

Jag har det dock förhållandevis bra,
jag gör enorma framsteg,
jag känner mig otroligt levande,
jag blir bokstavligen starkare för VARJE dag som går,
jag skrattar mycket och ofta,
jag njuter av allt- kämpigt som lätt,
jag växer växer växer som människa
and i love it!

Nu ska jag träna med Johanna,
gott det.

Förresten,
tusen och åter tusen tack för fina ord om mitt skrivande fina E-L,
de kommer jag leva länge på och jag klurar fortfarande på din idé! :)

med kärlek
mot livet
// Linda

Ps. Jag försöker peppa min hjärna med kärlekens brors ord:
så länge någon har en diagnos har jag gott om tålamod! :)

i torsdags var jag på föreläsning,
Mia Törnbloms,
skitgött.

pepp.
skratt.
livet.

i helgen har jag varit på hennes kurs,
privilegie.

men vet ni,
jag är så sjukt jävla trött på terapi.
aptrött.
snortrött.
kräktrött.

igår var det terapi och jag har helt enkelt gått i för mycket terapi i förhållande till flera andra på kursen för att det skulle ge mig något nytt.

MEN
idag var det bra,
vi gick igenom hennes metod mot starkare självkänsla,
jag kunde applicera det på livet,
jag fick verktyg,
det är bra,
riktigt bra!

Positivt tänkande är lösningen.  Våga vara glad. Våga tänka om. DU kan bara du bestämmer dig. På riktigt!

Imorgon skulle jag ha börjat på Idun men det har blivit flyttat till den 28e,
ytterligare en veckas vilande alltså,
sweet.
Jag var dock där och träffade min helper (jag som kallar henne för det) i torsdags,
det kändes skitbra,
inte först men sen,
så nu är jag pepp

Dock ska jag ta ett annat stort steg imorgon,
jag ska börja på teater,
woohoo,
det ska bli tokroligt (även om jag är skiträdd)

Nu ska jag lägga mig på sängen och inte tänka på något alls för det behöver jag.
med kärlek
// Linda

Om tre timmar går jag in genom deras dörrar,
20 veckors heltidsterapi börjar,
idag är första mötet med min behandlare,
det är nervöst,
skrämmande,
läskigt,
kräkframkallande,
ångestladdat.

Men.

Jag är stark.
Jag är modig.
Jag vågar vara rädd.
Jag är redo.
På riktigt.

Så,
jag tar ett stadigt grepp om sambons hand (i tanken för han är på jobbet),
och går mot ljusare tider.

Förresten,
Holland var fantastiskt fint.
Amazing.
Så härligt att hänga med Hanna igen. Fina fina vän.
Helt klart den bästa helgen!

Mot livet
med kärlek
// Linda

Duns.
Posten kom.
som alltid men plötsligt ändrades allt.

Jag promenerade förbi den flera gånger,
disträ som attan,
men så gick jag dit,
räkningar,
reklam,
tidning,
och brevet.

Avsändare: Idunkliniken.

Hej Linda,

bla bla bla
du är välkommen på nybesök den 17e september.
bla bla bla
dagvården börjar 21 september.
bla bla bla
välkommen.

Stopp.
21 september.
om 12 dagar.
herrejösses.
glädjeskutt.
ångestrus.
kramp.
lättnad.
rädsla.

jaha.
okej.

here we go,
finally,
hua.

men först blir det semester i Holland med kärleken.
kramas med bästa vännen.
strosa i utlandet.
fota.
tanka kraft och kärlek från de närmaste.
semestra semestra semestra.
jag älskar att resa så en bättre uppladdning kan det inte bli!
(och jag lär behöva all kraft jag kan få för hösten kommer bli jävligt kämpig!)

Med kärlek
Linda

Jag har oerhört svårt att sätta ord på känslor,