Linda en torsdag.
Jag har oerhört svårt att sätta ord på känslor,
att förklara det som händer i min kropp,
saker jag reagerar på,
de bara händer och jag kan inte förklara varför,
fruktansvärt frustrerande.
Jag reagerar på ord,
vissa små oskyldiga ord triggar mig fantastiskt mycket,
och sen tar det oftast en hel dag innan jag förstår varför,
en hel dag innan poletten trillar ner,
riktigt drygt.
Kärleken får en hel del käftsmällar,
han säger något,
det säger pang i min kropp,
och jag blir som en hård kall mur,
oresonlig,
ologisk,
okänslig.
Till slut kopplas det ihop i mitt huvud,
det verkar plötsligt självklart,
logiskt,
men jag undrar varför det måste vara så dramatiskt i min kropp?
(det gör så oerhört ont i mig när jag ser att det gör ont i honom.)
Jag tänker att det helt enkelt måste vara så just nu,
jag (läs: vi) behöver ta oss igenom det här,
en dag i taget,
en känsla i taget,
kanske blir det en helhet till slut,
något blir det ju iallafall,
det vet jag.
Jag har haft en fin vecka,
jag har lagat mat vid tre olika tillfällen,
jag har umgåtts med Marie och Ann-sofie,
jag har vilat en hel del,
jag har faktiskt inte hetsätit,
jag har haft massor av ångest men hanteringen har gått bra,
en vecka till att vara mycket stolt över,
fint det.
Idag var jag lite extra modig,
jag åkte till jobbet för att hälsa på,
första gången sen jag gick hem,
skitkonstigt,
läskigt,
ledsamt,
men fantastiskt fint att kela med barnen,
de blev så glada och jag blev så glad,
älskade ungar!
Nu bara snurrar allt i huvudet,
swosh,
vilket innebär vila!
Ta vara på er,
med kärlek
// Linda
Kommentarer
Postat av: Innie
Du är fantastisk hjärtat. Vilket jobb du gör, vilka segrar du vinner. Självklart är det jobbigt, men vilket sår - oavsett om det är ett skrubbsår eller en uppsågad bröstkorg - gör inte ont att läka? Måste det inte vara samma sak med de själsliga såren; det svider, bränner, kliar, tröttar och gör vansinnigt ont men till sist blir det ändå helt.
Jag tror på dej, alltid.
KÄRLEK
Trackback
