molndans

all min vakna tid går till att fundera,
jag försöker förstå mig själv,
jag försöker försonas med mig själv,
på riktigt.

det går framåt,
jag tar nya steg i rätt riktning nästan varje dag,
insikterna har fullständigt haglat över mig den sista tiden,
och det är mäktigt.

Idag kom så en ny insikt,
från den relation som jag alltid velat glömma,
och då menar jag verkligen glömma,
jag har tänkt att den relationen har varit roten till allt ont,
på grund av honom,
så klart,
jag har inte haft någon del i det,
eller hur..? (jag var bara 18...?)

så här kommer det:
förlåt MR,
verkligen förlåt.

relationen är nog roten till mycket ont,
men inte bara på grund av honom,
jag hade minst lika stor del i det,
men jag har inte varit redo att inse det förrän nu,
jag har inte haft ork att ta ansvar för mina handlingar,
och det är fegt,
men jag gör det nu,
på riktigt.

(det betyder dock inte att jag nånsin kommer glömma vad du gjorde med/mot mig. det vill jag inte glömma för jag vill aldrig nånsin hamna där igen. och jag kommer aldrig nånsin låta någon göra så mot mig igen för nu har jag styrka nog att säga nej. faktiskt.)

det är okej att försöker hitta anledningar till varför något blir som det blir,
men inte att ursäkta det och skylla det på någon annan.
Ingen annan än jag själv kan ta ansvar för mina känslor,
eller för mina handlingar,
jag har alltid ett val,
men först nu förstår jag innebörden av det.
(och jag skäms lite att det tagit sån tid för det har åsamkat mig själv och andra så mycket smärta.)

helgen har varit bra,
ibland tung och ledsam,
men bra ändå.
(det är nog även så jag skulle beskriva livet just nu. Lite tungt, lite ledsamt men mycket bra samtidigt.)

med kärlek
//Linda