åh.
jag slår på tvn,
hennes blick möter min,
knytnävslag i magen,
hennes ångest blir min.
jag vill bara skrika,
banka på tvn,
säga åt henne att hon inte är ensam,
aldrig nånsin.
jag blir så frustrerad,
jag vet att vi själva måste skapa oss en värld,
att vi måste bygga upp oss själva,
men man behöver trygghet,
från början,
det är ju där allt börjar,
fan.
samtalet i helgen gjorde sig påmind,
det gör mig så ont att människor kan vara så elaka,
det gör mig tokig,
jag hoppas bara att det inte är för sent..!?
hennes blick möter min,
knytnävslag i magen,
hennes ångest blir min.
jag vill bara skrika,
banka på tvn,
säga åt henne att hon inte är ensam,
aldrig nånsin.
jag blir så frustrerad,
jag vet att vi själva måste skapa oss en värld,
att vi måste bygga upp oss själva,
men man behöver trygghet,
från början,
det är ju där allt börjar,
fan.
samtalet i helgen gjorde sig påmind,
det gör mig så ont att människor kan vara så elaka,
det gör mig tokig,
jag hoppas bara att det inte är för sent..!?
Kommentarer
Trackback
