molndans

spinnandet ekar i det tysta huset,
så fridfullt att hjärtats slag kan höras,
tysta tårar trillar sakta ner mot kudden,
katterna kryper nära nära precis som om de känner min smärta,
de burrar in sig i min famn och stannar där,
länge.

jag har inte sagt något till mamma,
jag har inget behov av att prata just nu,
jag behöver bara vara med någon,
spela yatzy,
gå promenader i skogen,
äta mammas mat,
vara nära.

kanske kan känslan av trygghet hjälpa mig,
den brukar göra det,
det känns redan bättre,
jag börjar sakta kunna reda ut vissa trådar,
sortera tankarna,
bearbeta den akuta smärtan,
tack mamma.

jag ska ta en dusch,
gå en runda,
handla middag,
kela med katterna,
bara vara.

du saknas mig.

ta vara på er.
//Linda