molndans

akuten hela natten,
pappa har troligtvis fått en propp,
ångest,
ångest,
ångest.

han är ändå ganska okej,
tack och lov,
nu är det bara den där bedrövliga väntan på provsvar...?

jag är hemma från jobbet,
ringde nyss,
där är kaos.

hennes man gick bort i söndags.
tomhet.
fruktansvärda jävla skitsjukdom.
det har gått så fort,
galet fort.
besked för ett par månader sedan och nu är han borta.
borta.
hur fan är det möjligt?
vila i frid!

tårarna tycks inte ta slut.

vi fick just andra oroande besked om annan närstående,
när ska det ta slut?
när ska de få vila?

jag är innerligt trött nu.
jag tänker inte svara i telefon på länge nu,
det för inget gott med sig och jag orkar inte mer.
på riktigt.

-L

och du där uppe- i so don´t like you!