Linda om livet just nu!
Sommaren går mot sitt slut,
och på något sätt vill jag säga äntligen,
för det har varit en riktigt tung sådan,
det har mest bara varit en lång kamp,
många tårar,
massa ångest,
en hel del bråk och missförstånd,
dock givetvis med vissa ljuspunkter:
- fina möten med vänner
- cykelturen på Ven
- de båda turerna till Blekinge
- mysiga stunder med min stora kärlek John
samtidigt vill jag inte att sommaren nånsin ska ta slut.
Jag älskar att bada i havet,
jag blir glad av att se hur små ställen lever upp av alla människor,
jag tycker om att sola i min nya bikini,
jag tycker om att grilla och äta kräftor,
jag blir lycklig av att äta frukost på balkongen med kärleken bredvid,
jag tycker om att vara ledig med familjen,
och alla glada färger gör mig varm i hjärtat.
Livet är en konstig balansgång,
jag känner mig starkare (läs: stabilare) för varje dag,
självförtroendet stärks av alla händelser för det visar att jag kan bara jag vågar,
jag jobbar hårt,
varje sekund,
men nu börjar det ge utdelning och då kan jag inte annat än att fortsätta framåt.
Igår tog jag ett stort steg,
jag styrde upp en riktigt lunch här hemma,
kokade makaroner och värmde pastasåsen som John gjorde kvällen innan,
TROTS att jag var ensam hemma,
sen åt jag den utan egentlig ångest,
ensam.
Det var första gången på mycket länge,
och jag är oerhört stolt över mig själv,
jag kan visst.
men så var det den där balansgången igen.
På kvällen var jag och Johanna på spinning,
första passet på hela sommaren då orken helt enkelt inte funnits tidigare,
då blev jag återigen ledsen och rädd,
jag kände hur mycket stryk kroppen tagit av sommarens kamp,
det är svårt att se det när man lever i sig själv varje dag,
jag bara hopps tiden till oktober går fort,
för min kropps skull.
Det jag jobbar mest med nu är rutiner,
John jobbar/bor på annan ort tisdag till torsdag vilket gör att jag då är ensam hemma 24/7,
vilket gör rutiner till något livsnödvändigt för mig,
men fan vad svårt det är.
Jag försöker att inte låta hetsätningen styra mig helt,
mitt mål nu är att äta frukost, lunch och middag även om jag hetsäter,
allt för att få rutinerna att sätta sig i kroppen,
jag försöker också gå på promenader eller ligga i parken och läsa,
på kvällarna försöker jag umgås med vänner och sen igår även träna,
jag försöker försöker försöker verkligen,
och jag vet att det kommer blir bra,
men fy fan vad det är jobbigt.
jag är så ofantligt jävla trött på mat, matmonster, viktångest, matberoende och sockerdroger.
jag längtar så otroligt sjukt mycket efter den där dagen,
när
jag
kan
sitta
vid
ett
bord
och
njuta
av
en
god
middag
utan
att
tänka
på
något
annat
än
stunden
just
då
med
sällskapet
jag
är
i.
Så ter sig livet just nu
och det är okej
för trots allt så älskar jag livet.
alltid.
med kärlek
// Linda
Kommentarer
Postat av: Innie
Du är banne mej helt makalös hjärtat! GUD vad du kämpar, jag är så imponerad! Det kommer att ge resultat fina, du kommer kunna ta dej dit du vill. Visst, det kommer vara kämpigt, det kommer bli tårar och missmod och ångest men du kommer att klara det.
Jag älskar dej.
Postat av: BabyMamaDrama - by Caroline
Hej! fin blogg!!!
ska vi följa varandra på bloglovin?
För ny musik kolla också gärna in: http://coolwhateva.blogg.se/
Postat av: Sandra
Jag är din eviga hejjarklack, ända uppe ifrån götet! Puss & kram
Trackback
