molndans

Så var den här,
sista dagen detta år,
med raketer ska vi avsluta och påbörja,
spännande enligt några,
läskigt tycker vissa,
häftigt säger någon,
skrämmande hävdar en annan,
själv
hittar
jag
inget
bra
ord.

Jag har som jag sagt tidigare oerhört svårt för högtider,
jag känner mig så vilsen,
sorgen blir så intensiv,
innan har jag gömt mig ifrån det,
men inte nu längre,
2009 lärde mig att gömma är sjukt obra,
så nu låter jag det vara som det är med förhoppning om att det svåra på så sätt ska klinga av.

Jag är med John på hans jobb,
han är som ett barn på julafton,
ögonen tindrar,
kroppen spritter,
idéerna haglar,
han och Marcus jobbar hårt för att deltagarna ska få den bästa kvällen nånsin,
de är genuina,
de är vackra,
ikväll är deras kväll,
det gläder mig mer än något annat.

Jag ska nog vara med en sväng över middagen,
det är det enda jag tänker ha som ett måste för i afton,
ja plus att jag vill hålla John i handen när 2009 blir till 2010,
that is all I need for now.

2009 har varit ett år fyllt av allt,
den första halvan var den bästa nånsin,
den sista halvan har varit den kämpigaste/tuffaste nånsin (med goda avsikter och resultat)
jag ser tillbaka och är nöjd,
jag har gjort mitt bästa utifrån mina möjligheter,
varken mindre eller mer.

Nästa år blir mitt år,
då jag ska göra handling av detta årets lärdom,
och mitt enda krav på mig själv är att lyssna på mitt inre,
följa MITT hjärta,
varken mindre eller mer.

Så,
adjö och tack 2009,
välkommen 2010,
tack alla ni som får mitt hjärta att slå lite extra,
ja alla ni andra oxå förresten,
fy fan vad vi/ni är bra.

Gott slut och Gott Nytt!
Med kärlek
eder Linda