Spegel, spegel på väggen där...

Speglar,
speglar,
speglar,
alla dessa jävlar speglar.

Känn hur foten landar,
fokusera på bäckenet,
tänk på armens rörelse,
lyssna på andningen,
känn hur kroppen rör sig,
jobba med den.

Det snurrar,
någon faller,
ångesten bankar oss alla till panik,
vart man än vänder sig stirrar en skräckfylld blick tillbaka,
klockan tickar mot längtande tider,
snart är det över.

Duns.

Andetagen blir snabba och ryckiga.

Duns.

Allt jag vill är att fånga henne i fallet,
fumliga försök att stoppa hennes arga händer mot sitt panikslagna huvud,
jag glömde själv att andas,
snabba fötter fortsätter röra sig i salen,
rösten ger uppmaningar,
jag ger upp,
går med raska steg fram med en lugnande hand,
rusar ut efter vatten,
andas in,
andas ut.

Avslut.

Hon är säker,
nu är det bara vi andra som ska ta oss därifrån,
helst utan nya sår i själen,
går inte klockan oerhört långsamt?

Pust.

Ut i regnet,
aldrig har vattnet mot ansiktet varit så befriande,
sex gånger kvar,
kom igen Linda,
du kan.


Kommentarer
Postat av: Innie

Ja Linda, du KAN <3

2009-11-11 @ 07:00:45
URL: http://tankestormar.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0