molndans

Jag har slutat att ta ansvar,
jag har medvetet slutat engagera mig,
(på gott och ont),
och givetvis inte i alla sammanhang,
men jag har bytt strategi,
och jag ska inte sticka under stolen med att det är förjävla jobbigt ibland.

Jag har slutat skicka massa sms,
jag har slutat ringa,
jag har slutat styra upp möten/träffar/häng,
(till viss del, ibland faller jag tillbaka)
och nu jobbar jag på att inte ha dåligt samvete för det,
tough shit faktiskt,
men gött och en sådan lättnad,
jösses alltså.

Anledning?

Jag insåg att jag inte är ensam ansvarig för att en relation ska fungera (it takes two to tango!),
att alltid vara den som styr upp eller åker till gjorde mig ledsen,
att hela tiden vänta på gensvar gör/gjorde mig frustrerad,
jag kände mig olycklig/onöjd,
jag vill ha relationer där även jag känner mig prioriterad.

Så jag ljög lite i början på inlägget,
jag tar visst ansvar
men på ett helt annat sätt än innan,
och det är så fantastiskt jävla skönt.

Tiderna förändras,
relationer likaså,
det gör ont,
men det är nödvändigt,
här skiljs agnarna från betet,
just i denna stund,
coolt va?

Och vill ni veta en hemlighet?
Man kan ringa TILL min mobil och inte bara IFRÅN,
man kan skicka sms TILL min mobil och inte bara IFRÅN,
man kan åka TILL malmö och träffa mig oxå,
visst är det märkligt!?

Jag gör just nu inte annat än exponerar mig för jobbiga situationer,
det är mitt heltidsarbete just nu,
and i am doing well,
fick en guldstjärna idag,
töntigt men ack så fint.

Nu ska jag tagga ner,
vila lite,
kanske sova någon timme,
för att ta nya tag imorgon,
fint det.

Mot natten
med kärlek
// Linda